Jag är så uttråkad att jag skrev en novell om ett krig i Irak..

Fråga mig inte varför. Men här har ni den: (skratta inte)

Det var en gång en liten flicka vid namn Soreh som bodde i Irak. Hon satt på den skollheta balkongen utanför hennes hem. Plötsligt hör hon något högt ljud komma imot henne. Det var bomber, hon börjar skrika och hennes mamma kom ut. Just då sprang flickan ut ifrån hemmet med gråten i halsen. Sedan hörs hennes mammas skrik 4 våningar upp. Flickan trillar. Hon sätter sig upp och tittar på hennes blodiga knän. Hon tar på dem och känner att det börjar svida. – Aj, säger hon. Någon sekund senare får hon något rött på hennes tröja. Mängden blod började föröka sig. Hon kollar upp och ser att blodet på hennes tröja kom från balkongen. Hon börjar gråta och springer enda tills hennes ben kändes svaga.

En timme senare går hon sakta utanför ett hus. Hon hör en liten pojke i 10 års åldern skratta. Han leker med sin moder. Hon tänker tillbaks på händelsen.

Hon kollar ledsamt ner på den varma, torra marken. Sedan hör hon ett ”hej” komma från ingenstans. Det var pojken. Hon svarade honom tyst medans hon fortfarande hade blicken neråt. Han undrar vad som hade hänt. Hon berättar för honom och just då kommer hans moder. – Åh.. vad hemskt. Har du inte någonstans att bo? Hon nickar och känner något blött rinna ner för hennes kind. – Är du hungrig? Frågar pojkens mamma och flickan nickar lite. De går in och mamman presenterar den lilla flickan åt resten av familjen. En stund senare satte de sig framför matbordet och började äta av maten.